den 4 juli 2009

Finns det en konflikt mellan naturvetenskapliga forskningsmetodens principer och den religiösa människan?

det är en metodregel för all vetenskaplig forskning att aldrig försöka och ännu mindre känna sig nödsakad att konstatera några spår av Gud i verkligheten. Denna genom en tyst överenskommelse antagna återhållsamhet i fråga om teologiska förklaringsgrunder ” Ingemar Hedenius
Utgår från att detta citatet har med att göra vetenskap ska bestå av logiska analyser som grundar sig på den formella logiken och vetenskapens verklighetsuppfattning.
Jag har senaste tiden tillbringat mycket tid åt att se olika dokumentär filmer av Richard Dawkins, såsom ”The God Illusion”, ”The Blind Watch Maker”, ”Enemies of Reason”, samtidig har jag försökt sätta mig in i humanisternas argument.
Något som slår mig är att utifrån den moderna forskningens principer så har Dawkins helt rätt.
Men jag undrar om han är lika ”open minded” som han själv ger uttryck för.
Bara ta ett exempel utifrån den historisk-kritiska metoden som allmänt brukats som instrument för vetenskaplig teologisk forskning. Skulle denna metod vara vetenskaplig utifrån den mening att den är fri från värderingar?
Eller är det så att den historisk-kritiska metoden utgår från bestämda förutsättningar?
Blir det inte så utifrån den historisk-kritiska metoden att man utifrån vetenskapliga bedömningar inte arbetar med en så suverän och 'oberäknelig' faktor som Gud, inte ens när det kommer till teologiska områden?
Detta kan ju inte leda till något annat än inomvärldsliga förutsättningar, och utifrån det perspektiv så kan det vara intressant att diskutera va som är kunskap, sanning och om det finns några olika sorters sanning.
Man kan jämföra den moderna vetenskapens ateistiska tolkningsprinciper med den materialistiska historieprincipen, som hävdas i marxistiskt influerad historieforskning. Frågan blir då om forskningen är fri från värderingen på ett sätt som gör forskningen helt och hållet vetenskaplig, utifrån den naturvetenskapliga metoden. Frågan blir då om det är samhället som präglar forskningen, eller om forskningens präglar samhället. Här blir frågor som rör kunskap och vetande ytterst intressant, som jag åtminstone själv skulle vilja se en analys på.
Om det är så att all vetenskaplig forskning per automatik utesluter Gud eller det övernaturliga, så är det inte märkvärdig att man anser att vetenskapen utesluter tron på Gud, och per automatik ledar till ateism.
Det kan jämföras exempel med om du är Bibel forskare så måste Kristi kropps uppståndelse ur graven betraktas som vetenskapligt ohållbart, eftersom den historiskt arbetande forskaren själv ej har sett någon död stå upp ur graven. Det blir ju självklart att konsekvensen av detta tänkande efter dessa inomvärldsliga förutsättningar inte kan leda till något annat resultat att det inte finns någon Gud.
Frågan är om dessa forskningsmodeller kan ge rum åt förutsättningslös forskning. Så som det är i dag är det ju nästan skrämmande att vetenskapen på förhand föreskriva materialet vad det får säga, exempel såsom den gör inom historisk-kritiska metoden, som allmänt brukats som instrument för vetenskaplig teologisk forskningen.
Det är för mig konstigt att man inte ens inom teologien kan ha en metod som gör den gudomliga uppenbarelsen möjlig.
Tänk om jag skulle gå tillväga på motsatt sätt och söka förstå att Christer Sturmark aktstycke utifrån gudstro! Anta att jag skulle vilja studera Richard Dawkins skrifter och ge en sådan utläggning av hans lära att man där finns gudstro. Hur skulle jag kunna klara av att komma till ett sådant resultat? Har jag inte då redan i utgångsläget bestämt mig för att Sturmark och Dawkins har en gudstro och att dessa måste förstås utifrån deras gudstro och gudsföreställning? Denna rent formella förutsättning avspeglar sig redan i slutresultatet.
I det sekulära samhället så är det uppenbart att det finns en konflikt mellan religiös tro och förnuft, med det är tacket vara den naturvetenskapliga forskningsmetodens principer, och inte den religiösa människan.

den 2 juli 2009

Blogg semester


Har nu blogg semester! =)
Vet inte när bloggen blir aktiv igen....men under tiden kommer jag posta olika former av undervisning från youtube, och andra former av undervisning från andra sajter...men några blogg artiklar vill inte komma på en stund.

Önskar du kontakt med mig, så är du välkommen att mejla kefasmusic(at)gmail.com

Trevlig sommar!

den 30 juni 2009

Dessa fundamentalistiska humanister



Man kan aldrig vara 100% säker på något, och när det kommer till frågor som rör religion och ateism handlar det hela mycket om vad som är trovärdigt.
Den ena parten upplever inga skäl att tro att någon gud existerar, medan den andra parten upplever olika skäl för att tro detta.

Spännande är det att läsa hur ateister försöker peka på att det mest rationella man kan göra är att ersätta sin bibel med Darwin, och önskar man vara riktig rationell så borde man ersätta sin Bibel med Richard Dawkins.
Humanisterna argumenterar ofta utifrån att ateism handlar om avsaknad av tro, och har på sådan sätt inget alls att göra med religion att göra. Man har då själv inte hittat tillräckliga med skäl för att tro på att någon gud existerar och på sådan sätt fått en avsaknad av tro på något övernaturligt. Så länge man inte talar om vetande så handlar det först och främst om tro.
Religion behöver inte innebära tro på övernaturliga ting, alltså en religiös människa behöver inte tro på övernaturliga ting. Den behöver bara uttrycka ståndpunkter om de yttersta tingen, och det gör humanisterna och även ateismen (se exempel olika trossystem från antika Grekland eller renodlad buddhism, eller människor som Einstein, Nietzsche och LaVey).
Ateism kan beskrivas som ett religiöst system som i sig själv saknar en gudsföreställning. Det finns till och med kristen ateism, ett trossystem där man avvisar Gud, men följer Jesu lära (se exempel Thomas Jefferson).

Tycker dock humanisterna har rätt i att religion inte ska vara en ursäkt för åsidosättande av mänskliga rättigheter. Historien visar raka motsatsen, åtminstone här i väst. Religion är snarare ett sätt att stadfästa mänskliga rättigheter, inte ett åsidosättande av dem.
Jag är också enig med humanisterna om att religioner får tåla samma kritik som alla andra rörelser. Det gör dock inte humanisterna själva immuna för kritik, snarare tvärt om- hela deras politiska ideologi är ologisk om det inte finns någon Gud.
Deras kritik gentemot att religioner är en av rötterna för all ondska, kan också jämföras med om jag skulle antyda detsamma kring ateismen. Eller för att använda ett av Dawkins egna argument: "Det är en skillnad mellan människor som gör något i religionens namn och människor som gör något utifrån att de har en religion. Exempel: Hitler var en romersk-katolik, vilket han var. Jag tror inte någon påstår att Hitler gjorde de ting han gjorde utifrån att han var en romersk-katolik. På liknande sätt, Stalin var en ateist, men han gjorde inget ont i ateismens namn."*
Nu avslutade Dawkins argumentet här ovan med att människor kan bli motiverade av religion att utföra ondska. Men jag undrar, vad är det som motsäger att ateister inte har blivit motiverade genom sin avsaknad av gud till att döda 259 miljoner människor runt om i världen, att de har dödat fler människor än alla krig det senaste århundradet, att 41% av 1900-talets dödsfall är pga ateistiska regeringar? Vad motsäger att dessa inte har blivit motiverade på liknande sätt som de, som har utfört ondska i andra religioners namn?
Sen undrar jag även om man behöver sätta likhetstecken mellan vad folk gör i religionens namn och vad religionen i sig själv står för, eller om man behöver sätta likhetstecken mellan vad ateister har gjort/gör och vad humanisterna står för?

Ställer mig också mycket tvekande till att vetenskap och religion verkligen måste utesluta varandra.
Ta en sådan "enkel" fråga som människans fria vilja. Man har inom neurofysiologin kunnat bevisa att människor påbörjar en handling en bråkdel av en sekund innan de blir medvetna om att de har gjort ett val, och detta ser en del som bevis för att människans fria vilja är en illusion. För mig som kristen är ju inte detta alls konstigt, eftersom den kristna teologin har lärt enda sedan aposteln Paulus tid, att människan inte har någon fri vilja. Det mest kända teologiska verk här i väst är kanske Martin Luthers "Om den trälbundna viljan", ett verk där Luther förklarar varför det är omöjligt för en människa att ha fri vilja.
Då vetenskapen redan använder metafysikens sannolikhetstänkande för att förklara varför vi inte har en fri vilja, borde det inte finnas några större hinder för att använda sig av kristendomens stora tänkare, för att ta till exempel utifrån min egen religiösa övertygelse.
Utifrån humanisternas retorik och argumentation så skulle man kunna tro att vetenskapen var en enhetlig disciplin, att alla vetenskapsmän är ense, att det inte finns några strider mellan olika vetenskapliga discipliner om tolkningsutrymme, och att det som var vetenskaplig accepterat för tio år sedan är accepterat idag och visa versa. Man kunde nästan tro utifrån dessa människors retorik att förutsättningen för vetenskapens utveckling är att alla vetenskapsmän utgår ifrån att det är osannolikt att någon gudomlighet existerar, som om alla vetenskapsmän var ateister. Jag tror verkligheten ser helt annorlunda ut.

Humanisternas starkaste argument för att Gud inte existerar är att det inte finns något som otvetydigt talar för Guds existens. Det kan liknas vid att jag skulle vara avståndstagande till vetenskapen, på det grundlag att livets uppkomst fortfarande inte har fått en tillfredsställande naturvetenskaplig förklaring.
Eftersom humanisterna till sådan stor del utgår från filosofiska tankar så kanske de borde ta en titt på Antony Flew (som efter att i decennier har argumenterat för ateismen, kom fram till en skapande gud) bok "There is a God - how the world's most notorious atheist changed his mind". Han kan kanske vara till hjälp för dem att få en mer nyanserad världsbild.

Richard Dawkins & Co har tagit humanisterna till ett religiöst nivå som t.ex svensk kristenhet inte kan bli något annat än avundsjuka på.
Denna religiösa nivå har skapat en form av fundamentalism, en fundamentalism som ställer mig frågande om humanisterna utgår från deras rationella tankeförmåga eller utifrån deras egna känslor.
De utgår från ett tankemönster och tankesystem vilket inte leder till något annat än cirkelresonemang från deras sida.
Hur kommer det sig att så många humanister tar sin tro på ateismen så personligt, om det hela handlar om att vara rationell och upplyst?

Bloggar
Stefan Swärd
PrästErik
Ledarbloggen
Rupeba
Elisabeth Svantesson
Masken
Newsmill
Ateism inte alls en religion
Mäsnliga rättigheter byggd på va?
Därför lämnade jag humanisterna
Tidningsartiklar
DN
DN
Dagen
Dagen

Blogg paus

Kommer att ha en blogg paus en tid framöver, inte säker när bloggen vill bli aktiv igen- önskar inte sätta en tid- då jag är osäker på hur länge jag klarar av att hålla fingrarna borta från tangent bordet ;)